roligtlivver.blogg.se

Torsdag i veckan efter. Alltså veckan efter förra inlägget.

 

Och eftersom jag har detta som en liten dagbok för mej så får jag väl rapportera lite om hur veckan varit.. Med mitt med tiden allt sämre minne så borde jag skriva lite varje dag för att komma ihåg vad jag gör. Får se hur det blir med det. Har ju också tankar om att bli lite mer allmän, lite filosoferande, lite debatterande, lite om livet i allmänhet, lite allvarlig men, men........

 

Får se vad veckan innehållit:

 

Kyrkobesök. Ja dvs inte kyrkobesök. Hmm hur ska jag nu klara mig ur detta. Man kan säga som så att om man går till vänster när man passerat kyrkoporten så kommer man till KYRKAN men går man till höger så kommer man till Mariasalen. Och till höger gick jag. Träff i Internationella gruppen. Så jag vet vad jag ska göra i vår. I alla fall med just kyrkliga angelägenheter. Vår fina grupp Bara Vara fortsätter och startar nu på tisdag. Då ska vi fixa lite smörgåsar och kaffe till besökarna. Inte då heller till Kyrkan utan om man går i in i huset innan kyrkan i Jämshög så kommer man till Petrusgården och DÄR är vi på tisdag kl 1800. Välkomna. Underhållning utlovas, inte av mej men i alla fall.

 

Och i lördags fick jag ju nya grannar. Kanske inte precis i samma trappuppgång men så nära att jag från köksfönstret kan vinka till dom.

Nilssons dvs Rogers svärföräldrar har sålt huset i Kyrkhult och flyttat till "stan".Väldigt trevligt tycker jag.  Har redan hunnit fika där! Ibland är det snabba ryck.

 

Och efter lördag kommer ju söndag och jag har inte en aning om vad jag gjorde då. Om någon läser detta, Marie kanske, så meddela mig vad jag kan ha gjort...

På måndagkväll var det i alla fall gympa och innebandy och NU ska jag pigga upp med lite bilder.

 

 

 

Och i dag är det den 18 januari 2017 och minsann fyller mitt äldsta barnbarn 21 år.

Grattis Simon.

Snöslask ute. Men ändå när jag gick till byn i fm så var barnen vid Ekerydsskolan ute och gjorde det mesta möjliga av snön som fanns kvar. En liiiten pulkabacken hade man gjort och en del snögubbar var under konstruktion. Såg riktigt mysigt ut. MEN nu har nog snart snön regnat bort.'

 

Tänkte skriva i kapp nu så jag kan ägna mig åt mer dagsrapporter och lite filosofiskt tänkande. Kanske kan få lite kommentarer och få igång lite "samtal". Vore kul.

Har dock en liten tanke att jag drar mig för att just skriva ikapp för jag inte klarar av tänkande och diskussioner om lite mer allvar i livet. Får se hur det går? Behöver nog också lite fler som kollar bloggen för annars finns ju risken att jag bara får diskutera med mig själv. Vilket kanske kan bli lite trist. Då får jag skaffa mig ett alter ego och sen kan jag diskutera....

 

Julen firades med en del av familjen nere
 i Asarum. Tomte på besök. dock inte denna på bilden. Denna tomte var engagerad i grannhuset och vår egen var Tomtens lillebror.

Nej det är inte måndag, tisdag är det ju.

Först ska jag avsluta reseskildringen från Hawaii,

 

Packat och Mickes ryggsäck var tung så slutade jag med.

 

12.00 utcheckning o sedan började flygandet:

Big Island till Honolulu

Honolulu till Kuaia

Kuai till Los Angeles

Los Angeles till Frankfurt

Frankfurt till Stockholm

Stockholm till Kallinge.

 

Och vi kollades och screenades och kollades igen. Det är jobbigt att komma in i USA och jobbigt att komma ut ur USA.

 

Vid ett tillfälle hade Pamelas bagage blivit genomsökt. Satt en liten lapp om detta. Jag kan säga att Pamela blev INTE glad.  Vi hoppades att dom skulle kolla Mickes ryggsäck för då hade 6 Hawaii-kjolar hoppat fram.

 

Dom skrattade dvs tullarna skrattade och senare Pamela och jag, när vi såg varför tullarna skrattade. Dom lyste genom Mickes handbagage och däri fanns nästan bara 2 stora ölglas och ett par simglasögon.

 

Micke sov hela hemresan. Ja inte när vi bytte plan men från L.A till Frankfurt. Pamela och jag såg oss igenom 3 filmer. Det tog lite tid i L A för en mindre "Margret Thatcher" envisades med att hon skulle sitta mellan Micke och mej. Det tog lite tid att få henne att inse att hon hade fel.

Och sedan hämtade Marie oss i Kallinge och vi var hemma igen i lilla Olofström och gott var det.

 

Slut på resan.

 Snart ska jag berätta lite om julen osv. Tänkte göra det nu men det kom kaffegäster och då får det bli paus här.

 

 

 

 

Design a la MarieYdreborg

 

Oj nu tryckte jag på fel knapp. Blev ett liiiitet blogginlägg förut.

 

Men nu är jag här på riktigt.

 

Fortsätter med reseskildringen:

Sen stoppade vi vid vulkanens kant. Tror jag i alla fall. Det var nämligen dis, regn och dimma så vi såg ingenting. Men mat fick vi och det var ju bra.

 

Vi körde vidare och passerade mark där det rök och det kom ånga ur marken bara för den var så varm.

Sedan ett museum och där lättade dimman så vi kunde se det stora kraterhålet. Och regnet fortsatte att ösa ner så hade det inte varit för just kraterhålen så kunde man trott att det var en helt vanlig svensk sommardag.

 

Vidare for vi och nu kom vi till något som kallades Lavatuber. Där hade lavan runnit vid sista utbrottet och lämnat efter sig tunnlar i berget. Vi gick in i en ganska trång sådan, inte större än att Pamela fick skavsår på ryggen. Nu säger kanske inte det så mycket om hur smal tunneln var utan mer hur klantig Pamela är.

När vi vandrade där så kände vi oss allesammans lite som Indiana Jones på äventyr.

 

Sen en orkideutställning och sen en en nöt-odling och vidare kom en tupp-odling. Nä jag menar en tuppuppfödning!

Vi såg banjoträd men ingen som spelade på dom. Men träden är stora och jag kan inte beskriva dom men vill någon veta mer så kan jag rekommendera vår film.

 

Vi såg ett jättestort vattenfall. Kanske inte så stort som Niagarafallen men stort var det. Regnbågsfallen hette det.

 

Och sen sedan kom vi "hem" och började packa för nästa dag var det back to Sweden.

När vi såg vad som skulle packas och hur stora våra ryggsäckar var så .....

Men allt fick plats även om  Mickes blev så tung så han ramlade baklänges.

 

Tror jag berättar om hemresan också men en annan dag.

 

Nu kommer i stället några bilder från gårdagens fest. Yngste sonen har bildat sina traditioner. Fyller år i december och då vill han ha gäster, närmaste släkt och några fler. Detta ska ske närmaste lördagen innan den 18 december. Sen på födelsedagen har han också några gäster som kommer. (I år sammanföll dessa dagar) Och sen slutligen på tretton-afton ska han ha kompisarna i lånad lokal.

 

Och i går var det dags igen. Lokal lånad och sen dukade jag och förberedde. Var Micke var kanske någon undrar. Jo han jobbade ju.  Så jag for som en skållad råtta mellan lokal och hem. Ca 600 meter emellan. Men när jag for så menar jag per cykel eller fötter. Potatisgratäng som fick fixas i hemmet och tas till festlokal. Men jag har snälla vänner som hjälper med de tyngre grejerna.

 

Allt klart och gästerna började komma så fick jag hem till potatisgratängen.  Kände mig helt slut och tänkte VARFÖR håller jag på med detta. Svaret kom omedelbart. För gästerna som kommer på det här kalaset är glada, positiva,festälskande, och är man trött så blir man ta mig tusan pigg.

Så festen flöt bra på med mat,dans och lekar.

 

Tårtan kom nästan av sig själv. I och för sig så har Marie haft jobb med dom. Resultatet kommer på bild Hur tjusiga som helst. ok, blev inte bild på tårta  men tjusigt i alla fall.

 

Obs chipspåsen som serveras så här med maten. Snabbmat i förfinad form.

Trycker in en Hawaiibild till nu när jag hittat dom.

 

Ett helt år sedan jag skrev eller i alla fall en siffra i slutet sen jag skrev.

Tänkte bli energisk och låta den här "bloggen" bli en liten dagbok för mig och vill någon läsa så är det bara trevligt.

 

MEN helt plötsligt vet jag inte vad jag ska skriva.

Kan ju inte köra med att i dag har jag städat. Då skulle det inte bli så många tillfällen att skriva om det ska stå så.

Och jag har inte städat men jag kan berätta att jag har en jättefin gran. Sen är det ju det vanliga med det tekniska. Tror jag bara skriver och SEN försöker jag sätta in bilder.

 

Letade i mina gamla album efter bilder och då hittade jag en massa gamla reseskildringar och iden kom för mig.

Jag skriver ner några sådana.

Så här kommer nr 1 och det blev en slutrapport från vår resa 2005 till Hawaii. Mitt favorit-resemål!!

 

Alltså:

 

Slutrapport från vår resa. Nästan som ett aprilskämt. Sist berättade jag lite om påskafton men jag börjar om där:

 

Påskafton alltså. En helt normal påskafton med sol, värme, palmer och bad. Låter väl bra?

 

Vi åkte alltså på båttur. För Micke var det bästa att se monumentet av Kapten Cook. Han är väldigt intresserad av den mannan och har varit så i många år. Och här fanns alltså en minnessten. Det var  här han landsteg första gången och det var här som infödingarna slog ihjäl honom när han kom på återbesök Varför vet jag inte, förmodligen ett missförstånd eller tyckte dom inte om honom eller var dom rentav hungriga. Vad vet jag!!

 

Vi skulle snorkla men Pamela klarade inte av snorkeln, men genom glasögonen lyckades hon t o m se en bläckfisk. Hon tog många bilder med vår undervattenskamera, reklamgrej från "allt om resor". Vet inte hur dom blev.

 

I födelsedagspresent ska Pamela få en snorkel och lektioner i hur man gör i sjön Halen. Som den vane snorklare jag är. hmm mm.Men lättare kanske att snorkla i sjön. Dock är väl chansen att få se en bläckfisk ganska minimal där.

 

Delfiner simmade runt båten. Vill ni veta hur detta såg ut så kan jag rekommendera vår film. Pamela lyckades fånga delfinbaletten. Japanerna spydde. Hoppas det inte var samma som satt och åt när vi solad så det var blotta åsynen av oss som fick dom illamående.

 

Kapten Cooks monument står förresten på en bit mark som är engelsk. Underligt va? Lika underligt är det att Hawaiis flagga består av 8 ränder,blå, vit, rött. Ja ja detta är väl inte så underligt tycker ni kanske men nu kommer det underliga. I vänstra övre hörnet har man den brittiska flaggan. Trots att man aldrig varit brittiskt utan bara var en stor beundrare av allt engelskt. Och visst är Hawaii en stat i USA.....

 

Vi snorklade alltså, tittade på delfiner, drack Mai Tai, åt chips och hade allmänt trevligt.

Jag har förrestren aldrig ätit så många chips som på denna resa. Det måste vara alla amerikaners nationalrätt. T o m när Micke på en restaurang beställde en köttbit så fick han på tallriken kött, tomater och sallad. Och chips. Alltså EN PÅSE CHIPS. Ett underligt land.

 

Jag tar påskdagen också när jag ändå håller på:

Sen uppstigning och efter frukost, på golvet som vanligt (vi handlade lite mat i affären och då det var bord på vårt rum så dukade vi på ett badlakan på golvet, hur mysigt som helst)blev det kyrkobesök och det var inte bara vi där utan kyrkan var fullsatt. Det var körsång och predikan och allt avslutade prästen med att välsigna regeringen och president Bush och nu vill jag höra våra präster avsluta sina predikningar med: Gud välsigna

Göran Persson.

Och efter högmässan fick vi alla ta prästen i hand och han önskade oss Happy Easter.

 

Sedan bad i Stilla havet. Pamela hyrde en kajak och paddlade omkring och njöt av livet. En knivkastande man togs av polisen. I och för sig så var det nog en knivkastare som övade för en föreställning men polisen tog honom i alla fall.

 

Kvällen ägandes åt Hawaii-livet.

 

På kvällen skulle Pamela hämta pengar i safety-boxen och då kom jag på att det var bra att hon har sitt kort med sig och jag har mitt i boxen (utom när jag ska gå till min spelautomat ATM.en ni vet. Och när vi hade konstaterat det så kände jag i fickan och DÄR låg minsann mitt kort. Så säker var den boxen!!

 

TV-kanaler har man många här. Och man kör gamla repriser på alla serier som vi har hemma. Vänner, Frasier, Dynastin, Mack och så Mickes favorit, Huset fullt.

Pamela solade i går och i dag hade hon en hand på låret. Och nu kanske era förväntningar ökar, vems hand var det.  Inget spännande alls. Det var hennes egen. Hon hade lånat Mickes solskydd 50 för att smörja på ett födelsemärke och sedan torkat av sig på låret. Så nu vet vi alla fall att solskydd 50 är säkert.

 

Fortsätter en annan dag med Annandagen. Där var jag allt lite kul...