roligtlivver.blogg.se

Olofström i maj 2018. Bilden är ju från Italien och några år tidigare. vete sjutton vilket år, 2011 kanske.

 

Nästa gång ska jag sätta in "storebrodern" och Micke i blåa tröjor, men då Manchester City....

 

Sista gången jag skrev så hade  jag ju nyss flyttat till Olofström. och kanske hade jag t o m hittat min bästis från när jag började i skolan. Dorli, som mutade mej med frallor med tjockt med smör och ost. Och vi  är fortfarande bästisar. Nu mutar hon mej ibland med fika på Renates ner i byn. Förmodligen hade vi varit bästisar även utan frallorna. Visst är det väl otroligt men alltså sant med en sådan vänskap.

 

Olofström kändes bra direkt när vi kom hit. Trots ny skola och nya kamrater och nytt område. Ibland så blir det bara bra.

Och jag bor ju här fortfarande. Men på nytt ställe och efter diverse utflyttningar till olika ställen i Skåne.

 

Och efter olika händelser i livet, glada och sorgliga. Men barnabarnen är ju alltid det positiva. Här liten Ida i utklädsel antar jag. Men å andra sidan så vet man aldrig när det gäller det barnbarnet.

Vad Jag gjort i Maj får jag ta en annan gång. Ska försöka låta en annan gång bli i morgon.

Nu ska jag se när Sverige förhoppningsvis slår Usa i hockey.

 

 

 

50-talet ja och kvar i Sibbhult. Kommer inte ihåg riktigt vad jag skrivit innan om Sibbhult och jag "gitter" inte kolla i arkivet här heller. Men jag kan säga att jag verkligen älskade att bo i Sibbhult. Ibland känns det lite sorgligt att vi måste flytta därifrån.

Men om inte så hade  jag ju gått miste om både Palle och mina helt underbara tre pojkar. Så livet blev nog bra i alla fall.

 

MEN Sibbhult var fint. Det kändes som om man blev sedd där. Man mådde bra helt enkelt. Vi hade ett väldigt fritt liv. Livet på landet. Många många kompisar och alla välkomna hem till mitt. Och så  har det varit hela mitt liv. Likadant i Olofström. Välkomna hem sa alltid min mamma.

 

Vi lekte och trivdes. Nu var jag ju bara 10 år när vi flyttade så något ansvar för varken mig själv eller andra hade jag ju inte. Livet lekte helt enkelt. I skogen, vid ån och i trädgården. Hönshuset gick bra att leka i, katterna kunde vi klä på kläder och köra i dockvagn. Tåliga katter. Kanske mindre tåliga höns. Men dom varken klädde vi på eller körde i dockvagn. Dom sprang nog mest runt och kacklade. Taket till hönshuset kunde man klättra upp på och ibland ramlade man ner. Men ok. Så gick det till och ingen som klagade.

Förstår alla att det var en helt underbar tid.....

 

Sen flyttade vi till Olofström. Bara med den lilla mellanlandningen i Lönsboda, ve och fasa, och i Olofström blev det ju också himla bra.

 

Och i Olofström har jag förblivit med några mellanspel i Skåne. Mer om detta när jag blir färdig att skriva nästa gång.

Sätter in en bild här bara för att pigga upp sidan. Tar en i högen.

 

Pristagare nr 2 Bengt

Och vinnaren Kerstin med sitt pris. En förstoring av Mickes flickvän.

Ja just det lördag hela veckan känns det som ibland. Men NU är det lördag och snart ska jag gå bort. Inte så himla långt bort. Bara tvärsöver. Så att säga. Äppelvägen 10 eller är det 8. Ja jag vet inte men tvärsöver är det i alla fall. Har blivit lovad både tacos och kortspel. Låter bra.

 

I veckan som gått har det ju varit final i melodifestivalen. När jag skrivit klart här och ev.varit ute med mina sopor, ja jag är inte ute och promenerar med soporna utan ska gå, ja minsann tvärsöver, dock på andra hållet och lämna dom, så ska jag sätta in bilder från det evenemanget Kan säga att gissa eller veta vem som skulle vinna så försökte jag utse Micke som vinnare för han hade rätt. Men då kom via KIK protester från Louisville och Roger hävdade att han vunnit. Så klart hade han rätt i detta för han hade på distans sagt både ettan och tvåan rätt.

 

Bio i tisdags Tårtgeneralen. Och den var jättebra. Precis i min smak.Höll på att resa mig upp och applådera när den var slut. Ett epos över vårt 80-tal. Lite dokumentär över den. Men alltså att rekommendera.

 

Övat både på påskspel i kyrkan och på vårt eget lilla spel, dvs teater/buskis/musikal som vi förmodligen ska visa upp i juni. MÅSTE verkligen öva mer. Men skoj på våra träffar har vi.

Nu ska jag se var bilderna finns. Och KANSKE kommer dom snart in här.

 

På berättelsen om att vara 40-talist så är jag fortfarande kvar i Sibbhult . Får se när jag kommer därifrån.

Hej

 

.

 

Får se nu vad jag ska skriva här då..

Är så länge mellan gånger jag är inne här så med glömska som kommer med tiden. antar jag är så för alla, så vet jag knappast vad jag skrev sist.

 

Till Sibbhult flyttade vi i alla fall. Och där, till motsats mot Lönsboda, så kommer jag ihåg skolan. Första tiden så gick jag i en skola som låg granne med oss. Kunde gå till skolan när skolklockan ringde. Men när jag tänker efter så kommer jag förbaske mig inte ihåg vilken lärare jag hade. Mina tidiga skolår måste jag verkligen ha förträngt. Så konstigt. Men sen flyttade vi till en nybyggd skola och där kommer jag ihåg mycket, rätt mycket i alla fall Och på ett skolfoto kan jag minsann namnen på alla klasskamraterna.

 

 

Mycket fritt liv. Bara lek och skoj.

 

Nu kan jag minsann inte komma ihåg om jag skrivit mer om Sibbhult.

 

Men så var det. Ett pensionat med stora gräsmattor, en potatisåker och ett hönshus. Toppen tyckte jag. Ove har av någon anledning fått för sig att han bara jobbade. Stora gräsmattor att klippa och tunga mjölkkannor att hämta mjölk i. Nåja lite fick han väl jobba kan jag hålla med om. Jag fick bara leka!!! Så var han också 13 år och jag 10. Rättvist hmm.

 

Men visst kommer kommer jag ihåg att Ove inte BARA jobbade. Han spelade fotboll, han spelade i musikkåren. Och han badade. Det där med bad har en annan historia. Vi fick bada i ån och jag fick följa med Ove dit. Nog trodde mina föräldrar att Storebror var en bra passare. Och det var han kanske också. Hade väl lite koll men mest intresserade han sig för flickorna som var där. Och det vara ju bara naturligt. Dessutom kanske han visste redan då att jag kunde ta vara på mej själv.

 

 

Skolan var toppen. Jag älskade att gå dit och jag tom älskade att göra läxor. Låter ju väldigt präktig. Undrar om jag var det. En kan ju undra hur det var när jag på våra årliga karnevaler genom byn ALLTID fick vara Pippi Långtrump eller en riktig buspojke. Aldrig något ljuvt snällt och vackert.

 

Hittar inte just nu några Sibbhultsbilder men det kommer.

 

Nu till mitt nuvarande liv.

Jag har varit i kyrkan. Oj då det verkar vara en stor del av mitt liv nuförtiden. Och det är faktiskt en viktig del. Nu måste jag väl erkänna att det är livet omkring högmässorna som jag gillar. Att hjälpa till. Har ju haft en sådan tur att nya vänner har kommit in i livet för ca 7 år sedan. Någon bildade en soppgrupp och där hittade jag många ny-gamla vänner. Vi har sagt hej och hälsat på varandra i alla år men nu umgås vi. Och då har jag blivit inblandad i kyrkans internationella arbete. I söndags t ex sålde vi biljetter i kyrkan till en konsert med Ingvar Björnsson. Och det var en helt underbar konsert.

 

Sen var Marie och jag i Kristianstad i lördags. För då sändes melodifestivalen därifrån. Nu var det ju inte den vi skulle se utan tillsammans med festivalen så kommer melodikrysset och direktsänds. Så då drog vi dit med kaffe och filtar.

 

 

Vad händer. Som vanligt fattar jag inget. Skrev ju här och sen skulle jag kolla bakåt hur långt jag kommit i storyn om mitt liv. Och sen försvann det jag skrivit.

Men vad jag skrev och berättade om var att jag har då minsann all tid i världen. Så varför jag inte har skrivit innan vet jag inte. Myten om Pensionärer som jätteupptagna, tror jag i alla fall bara är just det, EN MYT.

Eller har jag en annan förklaring. Att jag har så mycket tid beror på att jag lever själv. Jag äter när jag är hungrig, jag sover när jag är trött, fikar när jag är kaffesugen osv osv. Är ju ganska så tråkigt att bo själv men man får ta vara på fördelarna också.

 

I den intressanta storyn om mitt Liv tror jag i alla fall att jag kommit till Sibbhult. Vågar då rakt itne (alltså bokstävern i inte måste sitta fel, för hälften av gångerna blir det itne!!) kolla bakåt för då försvinner väl detta också.

 

Till Sibbhult flyttade vi då alltså tror jag 49, eller kanske 50. Och Sibbhult älskade jag.- Oj så kul vi hade där. Och skolan ja den var toppen.

Tror jag sätter in en bild här. Får se vad det blir.

Oj då här hoppade jag måååånga år framåt. Men bilden får vara kvar. Julen 2016. Mina tre förtjusande söner.

Och absolut inte Sibbhult utan i Asarum.

Återkommer en annan dag till Sibbhult.

 

Hej och hå..

 

Vet inte vad som händer här. Försökter jag se vad jag skrivit innan så blir , Åtkomst nekad. Försöker jag gå in på Udda farmor så blir det åtkomst nekad. VAD har hänt.

Jag som laddat upp med kort och almanacka Korten från förr och almanackan så jag kommer ihåg vad jag gjorde i går!!!

Men skickar det här och återkommer i morgon.

 

Ja så heter ju mitt projekt.

Lite rörigt blir det i dag. Ska snart avbryta för att baka scones. Alltså scones i mitt nuvarande liv.

 

Men har hittat några gamla bilder. Kanske jag satt in någon innan. Men eftersom jag struntar i det så kanske alla, i alla fall dom tre som läser min blogg, strunta i det också.

 

Mina föräldrar på bild.

Oj då nu känner jag att jag inte helt stelnat till. Har fortfarande kvar min förmåga att göra flera saker samtidigt. Nu sitter jag i soffan och ser på kommissarie  Lewis samtidigt som jag stickar och samtidigt som jag gör i ordning bilder för att prata om gamla Olofström för ett äldreboende och nu skriver jag alltså också. Kreativt eller hur??

 

Projekt mitt liv:

Lönsboda har jag hittat en bild från. Ja inte riktigt Lönsboda egentligen för det är ett besök hos några goda vänner. Jag gillar kortet jättemycket.

 

Slutade förra blogginlägget med att jag skulle lägga in en bild. MEN.. Nu kommer det därför en bild. Tog en på måfå. Nästa gång ska jag kolla bilder först och sen skriva.Tro´t den som vill.

 

Men denna bilden är från Sibbhult. Vad det föreställer vet jag inte. Jo jag ser ju att det är gräs och hus osv. Men varför jag har den här vet jag inte.

Mer om Sibbhult kommer senare.

 

Men till Lönsboda flyttade vi och jag beskrev den tragiska historien om min dagbok. Denna händelse var så klart mycket senare i livet.

 

Mitt första minne som jag nog kommer ihåg för att vi tog kort och jag sett kortet. Hade jag hittat det så skulle jag satt in det (kanske jag har gjort det för länge sen förresten, det ska jag kolla upp, sen!) är när vi skulle stå i trädgården, jag och min kära kusin Ingrid, och den som tog kortet sa. Men grina nu lite Gittan..Jag fattade absolut inget. Va, varför ville dom att jag skulle gråta. Konstiga människor den där släkten i Lönsboda.

Långt om länge kom mamma och förklarade att jag skulle skratta. Och det gick ju betydligt lättare.

 

Jag började skolan i Lönsboda men har absolut inget minne av hur det gick till. Hur skolan såg ut, vilken lärarinna jag hade. Rent bortsopat ur minnet. Vad jag vet och det är säkert bara berättat för mig var att jag fick följa med en annan flicka och hennes mamma. För mina föräldrar hade inte tid. Och det var nog inga problem för mig. Skulle vara roligt om jag fick veta vem det var som hade sällskap med mej till skolan. Får kanske efterlysa det på Lönsboda-sidan på fb. Tror minsann jag ska göra det.

 

Sen kom vi till Sibbhult.

 

Och vad händer nu i livet månntro.

Ja Micke tredje kalas, han är mannen som alltid har tre kalas när han fyller år, ägde rum. Nu för alla kompisarna. Så en lånad lokal och 24 personer blev det. Förr har jag ofta gjort potatisgratäng. Inte så svårt tänker ni. Men sen ska den ju vara varm och det kan den inte bli i lokalen. Så jag har gjort dom hemma och sen cyklat hem (är ju bara 700 meter men ändå) och placerat gratängerna på cykeln och sen har jag faktiskt lett cykeln tillbaka. Men i år blév det köttfärssoppa och bröd. Och dessutom så körde mina snälla familjen Nilsson dit soppan. Perfekt.

 

Orsjöbad så klart. Lika kallt, 4 grader och lika gött som vanligt.

 

Micke hämtat pass. Vi ska åka på bröllop i Munchen till helgen. Passet hämtades i Karlshamn och passade vi på  att fika  hos Sofia flickvännen. O så fint hon hade. Julpyntat med sååå väldigt fina tomtar och annat pynt. Det gillar jag.

 

Själv har jag  julgranen kvar även om den började barra tidigt. Jag rör mig försiktigt omkring den. Ska kasta ut den tjugondag knut. Inte innan för tomtarna har konferens under granen och den slutar inte förrän då. SKA minsann ta ett kort och sätta in. Nästa gång

 

Jag har sett filmen om Ted. Och den var jättebra. Rekommenderas.

 

Och två tant-träffar i veckan. Det är väl ganska oöverträffat?

Avslutar med en julbild från 2012

 

Nu höll jag på att inte bli nostalgisk utan mer lite tveksam. Ska jag försöka blogga till det här mer eller kanske rent av skriva det för mej själv. Skulle ju kunna gå lika bra. Känner att mitt liv och leverne inte är sååå himla intressant som jag alltid trott. Nu skojade jag, bara så ni vet...

Men jag fortsätter väl att svamla ett litet tag till. Gav ju nyårslöfte om två gånger i veckan så kanske det är lite väl snabbt att bara ge upp.

 

Göteborg bodde vi alltså i och där trivdes vi nog allesammans men som jag tidigare sagt så gjorde olika omständigheter att vi fick sälja huset och flytta till Lönsboda.

Nu tryckte jag in en bild och tog den som kom fram. Det blev en bild på pappa när han serverade på restaurang Kusten i Göteborg. Den mörke och snygge mannen är min far. Man säger att jag är ganska lik honom!!!

 

Framför allt tyckte nog jag att  att det var skoj att flytta till Skåne. Herregud komma till en hel hög med trevliga släktingar. Vi flyttade in hos mormor och morfar och bodde ungefär ett år. Det fanns en lägenhet på översta våningen och där huserade barnen i vuxen ålder lite till och från. Tyckte om det. Bla vet jag att jag ju lärt mig läsa tidigt och sen fick jag en ABC-bok och den la man i trappan och ibland så låg det något i den. Jag trodde säkert det var en bokstavsfe /lättlurad redan då) men nu tror jag allt att det var mormor.

 

Tar en bild till och se vad jag kan säga om den. För snart ska jag sluta. Maxi väntar.

Blev ingen bild. Konflikt mellan mig och bildarkivet. Men den ska jag väl kunna lösa med tiden så ...

 

 

 

I

Ja alltså snart slut på året och nu ska jag ge ett nyråslöfte:

Blir väl mest till mej själv.

Men jag ska inte sluta röka (gjorde jag för37 år sedan) jag ska inte banta. Är så jädrans trött på vikt och tocket prat.

Jag ska inte bli ordentligare. Går inte har försökt i måååånga år. Ska inte bli snällare. Det går väl inte????

 

Nä men jag ska blogga 2 ggr i veckan. Kan ju bli min egen dagbok. Var så länge sedan jag skrev en sådan.

 

Här kan jag berätta ett dagboksnostalgiminne. Projektet är väl NOSTALGI. Om inte så döper jag det till detta nu.

Jo året var väl 58 eller däromkring. Jag var i Lönsboda hos kusin Ingrid och inte att förglömma hennes lillebror Pelle.

 

Jag tillbringade mycket tid där under dessa åren. Och jag skrev lite dagbok. Och där fanns ju söta fina pojkar där i omgivningarna. Ingrid o jag hade mycket skoj. Och lite tankar och funderingar om dessa pojkar. En del funderingar nedskrivna i ovan nämnda dagbok.

 

En kväll när vi var samlade hos Johnssons. Ja med några pojkar också faktiskt . Så säger en av pojkarna något som jag genast vet att det kommer från min bok. Och pojken som sa det var just vad det handlade om. Så generad och arg jag blev. Boven som hittat boken var så klart lillebror Pelle. Han hade hittat och så klart letat, boken och visat den för dom andra. HAN tyckte nog det var kul.

 

Men så tyckte inte jag Mitt humör kom fram då och jag sa upp bekantskapen med både Pelle, men han fick jag ju bli sams med, och pojken i fråga.
Och boken rev jag ur alla bladen ur och spolade ner på toaletten.

Så slutade både den dagboken och den romansen...

Dagens nostalgitripp.

 

Bild från Göteborg. Badbild. Bad måtte ligga i mina gener. Den lilla runda bestämda flickan är alltså jag.

Snygg titel eller hur? Bara så att jag vet att det är söndag. Har nästan lite svårt att hålla ordning på dagarna. Så är det när man är pensionär. Men i dag är det ju t o m första advent. Och i dag har jag tänt min gamla adventsljusstake, den i röd plast som vi fick av svärmor julen 1971. Kanske är den inte så vacker, inte så klassisk utan den är alltså bara en röd plastsak. Men jag älskar den. Nostalgi? Ja kanske.

 

Projektet:

Alltså min mamma och pappa träffades i Göteborg. På restauran Kusten. En skånska och en närkebo. Och sen sa det nog klick. Att dom trivdes i Göteborg vet jag. En av dom få sakerna som jag hann fråga mamma om. Dom älskade Göteborg. Men tråkiga omständigheter gjorde att dom flyttade ner till Skåne. Trivdes kanske där också men inte lika bra. Jag vet det!!

 

Från Slottskogsgatan flyttade vi till Fiskebäck. DÅ var Fiskebäck en by på landet. NU är det stort. Först bodde vi hos en familj som hade lantbruk. Familjen Thorsson. I Fiskebäck var det mycket sommargäster och mamma berättade att hon gjorde mig ren och fin så hon skulle slippa skämmas för dom "fina" sommargästerna, jag var ju 3 år, och sen fick jag leka ute. Efter en kvart så var jag inte ren och fin längre. Och så är det fortarande. Efter en kvart så är jag inte ren och fin längre.

Nu ska vi se om jag får in något kort. Annars slutar jag skriva här och fortsätter en annan dag.

Här kommer en bild på mina föräldrar. Känns som en typisk 30-talsbild. Och ändå lite som jag kommer ihåg. Mamma aldrig i långbyxor. Trots att hon köpte mig det första paret jeans i min bekantskapskrets. Men inte hade hon långbyxor. Och pappa med ärmhållare o pipan i munnen. Tycker dom är mycket stiliga.

 

Fortsätter på mitt projekt sen.

 

Nu ska jag berätta vad jag gjort den senaste månaden. Ja inte allt och inte har jag förresten gjort så mycket.  Men fyllt år har jag 75. Inget märkvärdigt med det heller. Tänkte mig att sitta här ensam och uggla. Var redan inviterad ner till Asarum på lördagen för en 7-rättersmiddag. Så dagen tänkte jag vara själv. Men en kusin till mej frågade om hon fick komma och det fick hon så klart.

 

Så vi fikade Karin och jag Jag hade inte tårta eller något. NU kommer jag på att det var faktiskt rätt dåligt att jag inte hade en liten tårta ens. Men nybakade bullar fick hon. Och trevligt hade vi.

 

Och sen ringde det på dörren och se där stod en hel hög med trevliga tanter. Sjöng och presentade mej och hade diktat en sång. Och med sej hade dom pizzabullar och champagne och det blev så himla mysigt alltsammans.

 

Lördagens middag som Magnus och Roger och hjälp förmodligen av resten av familjen i Asarum plus Saga hade hjälpt till med. Lovisa hade gjort servetter som såg ut som svanar.Tror jag det var. Fina var dom i alla fall.

Tjusig dukning och o la la. Sicken underbar mat. Den ena rätten efter den andra och alla lika goda. Det hotellet kan jag verkligen rekommendera. Ida gjorde efterrätten.

Inte en enda bild har jag från detta. Var fullt upptagen med att äta.

 

Men alltså 75. Hörde några dagar senare att medellivslängden var 80 så nu får jag rappa på om jag ska hitta på mer skoj här i livet.

 

 

 

 Och denna bilden kom in av misstag. Och misstag är det ju som repareras här. Skrev för några gånger sen om mina vedermödor med nyckel I kassaskåp. Och här är en bild från jobbet att öppna skrinet.

 

 

Förra gången jag skrev så var jag på SPA. NU är jag bara hemma.

Över en månad sen sist alltså och jag har t o m hunnit fylla år. Berättar lite mer om vardagens vedermödor sen.

 

Nu ska jag starta mitt nya projekt.

Jag har ju inte skrivit så himla mycket här och inte har jag så många som läser heller för den delen. Men jag kan säga att jag gillar PROJEKT. Projekt av alla slag.  Så nu har jag bestämt mig för att på den här bloggen ska jag starta projektet; Hur det är och har varit att vara 40-talist. Ska starta from the very beginning....

Skulle ju skriva lite om pensionärslivets vedermödor. Och det finns ju en  hel del.

T ex att man kan åka på SPA söndag/måndag.

Och man MÅSTE roa sig med bad i pool, bubbelpool, 3 rättersmiddag och lite förfest och promenader.

Oj oj så jobbigt det kan vara.

 

Sätt in bild här så ni ser hur besvärligt det är.

Lördag kväll och här sitter jag ensam och allena.

Ute börjar det redan bli mörkt och inte fasen har jag tänt några mys-ljus heller.'

Nä sitter här och ugglar för mig själv. Börjar nästan tycka lite synd om mej. Någon annan som

tycker synd om mej???

 

Nähä då får jag väl skärpa mig..

Sedan sist jag skrev så har det gått några veckor. Hondan vad tiden går. Jag som bestämt mig för att skriva lite om pensionärslivets vedermödor i alla fall några gånger i veckan. Ja alltså skriva några gånger . Inte att jag har vedermödor några gånger i veckan.

Utan jag tänkte utveckla hur ett pensionärsliv gestaltar sig. Och då får det bli fr o m NU.

Men sen kom jag på att det är nog bara Marie som läser och henne träffar jag så ofta så hon vet det mesta.

 

Pensionärslivet senaste veckan har varit gym 2 dagar och sen en underbar vandring med 29 andra pensionärer. Så roligt. 29 st plus mig, alltså 30 personer som njöt av fint väder och en underbar vandring. 7,5 km uppför och ibland nerför-

öööööö, hm vet ni varför det blev sådana bokstäver här? Nä det kan man nog inte gissa. Men det är när jag lutar mig framåt för att läsa vad jag skrivit så lutar sig även mina bröst framåt och neråt och sen skriver dom som dom vill!!!

 

Och kyrklig har jag varit på sista tiden. Kanske inte precis predikningar och sådant utan mer praktiskt arbete. Hjälpa till med att bre smörgåsar, servera kaffe och lite annat också.

 

I dag har jag varit i Folkets Hus och hjälpt till på Seniormässa. Stod som repr. för kyrkans internationella arbete.

Sålde lotter mm.

Så här såg det ut.

 

 

 

Hej

14 dagar sen så skrev jag att oj nu är det mörkt kl 21. Och då ska jag minsann tala om att nu är det mörkt kl 19. Det går unnan med mörkertiden. Inne får man tända ljus. Många ljus. Så gör jag. Lite mysigt i vardagsrummet med tv, bok och många ljus. Och vad gör jag sen. Jo sen går jag till min dator o där har jag då inga mysljus.Nackdelen med att ha tre rum. Men många många fördelar med dessa tre rum också. Fördelarna överväger.

 

 

I dag har det varit en otroligt fin och vacker septemberdag. Och vilket badväder. MÅSTE Kerstin åka på utflykt till Vånga just i dag. När vi kunde legat och lögat oss i Orsjön. Ja ja sånt är livet, bara små besvikelser hela tiden.

 

Och snart är det vinter och då får vi hugga vakar i isen. Sicket elände en liten gumma kan ha...