Rörig
rörig och ännu mer rörigt.
Tyckte nog att jag skrev lite i går men kan inte hitta det. Sen var jag inne här nu och skrev just rörigt men det ploppade bort och sen ser jag bara rubriken.
O.k jag börjar om igen. Nu är det rörigt utan l som gäller. Jag klantar mig ibland. Ibland hmmmmm.
I går var en typisk "röra ihop saker dag". Letade efter ett kort som jag lovat sätta in på "min" sida det gamla Olofström. Har letat och letat men kan inte hitta det. Ser att jag tagit ur det ur albumet men var har jag lagt det. Kom gärna med förslag.
Sen på kvällen tänkte jag att jag kan ju handla mig ett Jo-jo kort som man åker billigare på i Skåne. Ska ju åka på begravning i Helsingborg på fredag och då vore det bra att ha.Och dessutom så åker jag ju till Kristianstad ganska ofta.
Så på kvällen var jag på nätet och jag beställde och sen skulle jag betala och sätta in kortet i bankens läsare och trycka in koder osv.. Men detta var sent och hjärnan hade nog redan lagt sig till ro. För jag försökte och försökte och kom inte på vilken jäkla kod dom ville ha. Slog bankens kod men inte var den fyrsiffrig. Till slut gick det upp ett ljus, man ville ju ha kortets kod. Ja ja ibland tänker man långsamt. Och då slog jag in koden men det funkade inte ändå och till slut blev jag urkopplad. Nu står det att jag har 200 kr på mitt kort men förbaske mig om transaktionen är slutförd. Att det inte funkade när jag slog in koden var för att jag tagit Mickes kort och mitt nr. Vi har ju likadana kort. Nu måste jag beställa en annan bild till någon av oss. Men frågan kvarstår har jag eller har jag inte pengar på kortet??????
Klantigheten fortsatte i dag. Skulle till byn och kände att jag inte ens gitte gå den lilla biten utan jag chansar på att cykla. Och det gick jättebra och jag fullständigt äääälskar min cykel.
Gjorde ärenden i byn och på hemvägen cyklade jag inom maxi, handlade och gick hem... Ja just det gick hem!!
Kom på efter en lång bit att nog var det något fel.. Nu står min cykel och längtar efter mig utanför Maxi. Hoppas jag i alla fall.
Men nu är släta bullar bakade och kaffet ska på och sen kommer Kerstin och då kan vi beklaga oss för varandra om vad vi gjort. Hon brukar vara lika klantig som jag.
