roligtlivver.blogg.se

Så var det lördag, dagen efter en "tradig" fredag. Det mest spännande som hände var att jag "städade" på graven i Jämshög.  Kvällen var lååååång. Orkade inte titta på fotboll en hel kväll så jag försökte läsa ut en bok. Och DET gick bra.

 

I dag var det så klart kryss som gick galant som vanligt. Men jag börjar undra om jag egentligen behövs i det sammanhanget för Kerstin kan det mesta, sångtexter är hon suverän på. Jag kan förståss lite kompositörer och svenska popstjärnor. Svensk pop är en av mina svagheter. Man kan väl säga att vi kompletterar varandra. Löser det gör vi i alla fall varje lördag.

 

Sen till bibl. för att låna nya böcker. Eftermiddagen i "trädgården" dvs den lilla altanen som sopades och städades och sen en  solskensstund med en kopp kaffe och en bok.

Senare pot.gratäng och trevligt sällskap. Nilssons och Näsströms och Sofia/Micke. Mat och prat och spel. En fin kväll med andra ord.

 

Veckan som varit. Tandläkarebesök, akut sådant, en fyllning rikare och 700 kr fattigare.

Hittade en stulen bil på cykelbanan när jag cyklade hem. Såg bilen först och sen efterlysningen på FB. Ringde och talade om var bilen stod.

 

Kvällen teaterträning. Ja dvs vi startade hösten och visste inte vad vi ska spela och vet inte det fortfarande. Många ideer hade vi i alla fall. I dag fick jag en ide om att man som tema kan ha, "Historia på nytt sätt" och sen lägga in scener med olika historiska händelser och personer. Undrar om det kan bli bra. Får tänka vidare.

 

 

I onsdags var det träning på gymmet och jag var så himla trött när klockan ringde så jag knappt orkade stiga upp. Fick dopa mig med kaffe och en sportdryck och sen gick träningen som en dans.

 

Onsdagen innebar också träff med sopporna. Det blev kålsoppa som serverades och det var helt o.k. T o m gott.Sen har vi så himla trevligt på våra träffar. 6 mer eller mindre förvirrade damer i övre medelåldern. Som pratar och fnittrar. ja jag säger som jag alltid sagt, även en tant kan fnittra.

 

På onsdag kväll var jag ute och promenerade. Jag tycker inte om att promenera själv för det är så himla tråkigt.

Men ibland måste man. Och då måste jag. Micke föll i måndags på innebandyn på sin egen klubba tror jag. Han ramlade i alla fall och vred knät så han det ordinerades  stödförband och han fick vara hemma några dagar. Men se på onsdag så spelade ju OIK och då ville han dit. Jag ordnade skjuts dit, tack Maggan och hem skulle Marie, tack för det Marie, plocka upp honom när hon körde från jobbet. jag kände mitt ansvar som mamma och samordnare så jag gick ner till ishallen och hittade Micke och sen till Maries bil.

 

Vad jag tänkte berätta var så här. Jag gick där själv och plötsligt tänkte jag; Här går jag i mörkret och det ösregnar och ändå känner jag att här är jag , den lilla byn. de mörka gatorna, biblioteket, affärerna och det för tillfället ganska mediokra hockylaget, och här finns jag och känner att detta är MITT och här är jag någon. En skön känsla. En mår-bra-känsla.