DÅ STARTAR JAG IGEN
Vadå startar igen. Jo det ska jag berätta. När jag nu efter 2 månader äntligen satte mig för att skriva så blev det en sida och sen PUTS VÄCK.
Men jag börjar om igen. Två månader och en del har jag gjort men strunt i det. I dag när jag letade efter ett kort så hittade jag en historia jag skrivit om en gran. Så här kommer den i oredigerat skick.
Den tragiska historien om min gran;
Söndagen den 19 december, förmodligen år 2006 satte jag upp min fina stora gröna gran.
Så här såg det ut när Simon och Roger högg den eller som jag till Palles stora fasa brukar säga,plockade gran...
Här är den fortfarande grön och grann.
På måndagen satte jag upp min belysning. Eller skulle sätta upp den. Men ack min gamla ärvda belysning, inköpt på Kooperativa i Sibbhult 1953 vill INTE lysa. Och ingen elektriker tillhanda så det blev till att inhandla en ny.
Nästa dag köpte jag en ny på Domus i Olofström och påbörjade arbetet med att sätta upp denna, men detta var inte en bra Domusbelysning. Svår att sätta upp, framför allt i min stora tjocka gran. Så jag kastade nästan hysteriskt ner den i lådan igen.
Och nästa dag gick jag till Maxi och handlade en belysning och se den var absolut den rätta. Och snyggt fick jag upp ljusen och med kulor och glitter hade jag en riktig Disney-gran. Men för att göra den ännu lite bättre så hängde jag upp lite snögubbar och några nallar i tomteluvor.
Och vet ni att en Kungsgran som detta var, den barrar INTE.
Bilden gör inte min vackra gran rättvisa. Tomten som ligger ner svimmade av beundran!
Min nästan öronlöse bock beundrade också granen.
Och min frisläppta tomte var lycklig. Han sitter i buren resten av året.
Och varje kväll satt jag med tindrande ögon och beundrade detta mästerverk till gran. Jag bjöd hem gäster nästa dag för att dom också skulle beundra den och lite glögg och pepparkakor bjöd jag också på. Och granen var sååå GRANN. Och dessutom så barrade den ju inte. Det var ju en kungagran. Gästerna var förresten väldigt trevliga. Så här långt efteråt så vet jag inte vilka det var men alla mina vänner är trevliga så...
Jag gick omkring i ett saligt gran-rus och bara njöt. Bestämde för att ändra julgransplundringen till slutet av januari. Man kunde ju inte bara klä av denna tjusiga gra,.
På torsdagen åkte jag till Asarum för att fira jul och DÅ kom jag på att granen inte hade fått vatten!! Men ok i med vatten och for till julfirande.
På juldagen kom jag hem igen och kan jag bara säga att:
JULGRANSPLUNDRINGEN KUNDE BÖRJA PÅ ANNANDAGEN!!!
Jag hade fått en kula av Ida att hänga i granen och då gjorde jag det. Men vad tror ni hände? Jo i nacken på mig föll en hel hög med barr och till min fasa upptäckten jag att ALLA och då menar jag alla barren satt löst. Och under min barrfria gran låg högar av just det barr.
Nå jag fick se sanningen i vitögat och att min strålande barrfria Kungsgran hade blivit en barrhög...
Men sen upptäckte jag att om man inte rörde granen eller gick för häftigt i rummet så satt barren kvar. SÅ i en vecka gick jag, nej smög jag omkring, andades tyst och besökare fick vara tysta och stilla. Varför slutade folk att hälsa på mig tro??
En vecka senare såg min gran ut så här:
Alltså om tekniken funkat så hade ni sett en kal barrfri gran här.
Sen fick den ligga ute på altanen, avklädd och avbarrad och tänka på sin korta sejour som innegran. Men det kom en tid då det var dags för julgransplundring då fick den komma in gemenskapen och värmen . Iklädd serpentiner, ja alltså inte jag utan granen, dansades det runt den och tomten kom på extrabesök.
Sen tog julen slut även för denna granen.
Men jag har funderat, kan det vara Palle som ordnat det så här bara för att jag gick omkring och skröt om min KUNGAGRAN. Efter detta har jag alltid köpt, plockat helt vanliga granar.
