snart slut på året.
Ja alltså snart slut på året och nu ska jag ge ett nyråslöfte:
Blir väl mest till mej själv.
Men jag ska inte sluta röka (gjorde jag för37 år sedan) jag ska inte banta. Är så jädrans trött på vikt och tocket prat.
Jag ska inte bli ordentligare. Går inte har försökt i måååånga år. Ska inte bli snällare. Det går väl inte????
Nä men jag ska blogga 2 ggr i veckan. Kan ju bli min egen dagbok. Var så länge sedan jag skrev en sådan.
Här kan jag berätta ett dagboksnostalgiminne. Projektet är väl NOSTALGI. Om inte så döper jag det till detta nu.
Jo året var väl 58 eller däromkring. Jag var i Lönsboda hos kusin Ingrid och inte att förglömma hennes lillebror Pelle.
Jag tillbringade mycket tid där under dessa åren. Och jag skrev lite dagbok. Och där fanns ju söta fina pojkar där i omgivningarna. Ingrid o jag hade mycket skoj. Och lite tankar och funderingar om dessa pojkar. En del funderingar nedskrivna i ovan nämnda dagbok.
En kväll när vi var samlade hos Johnssons. Ja med några pojkar också faktiskt . Så säger en av pojkarna något som jag genast vet att det kommer från min bok. Och pojken som sa det var just vad det handlade om. Så generad och arg jag blev. Boven som hittat boken var så klart lillebror Pelle. Han hade hittat och så klart letat, boken och visat den för dom andra. HAN tyckte nog det var kul.
Men så tyckte inte jag Mitt humör kom fram då och jag sa upp bekantskapen med både Pelle, men han fick jag ju bli sams med, och pojken i fråga.
Och boken rev jag ur alla bladen ur och spolade ner på toaletten.
Och boken rev jag ur alla bladen ur och spolade ner på toaletten.
Så slutade både den dagboken och den romansen...
Dagens nostalgitripp.
