lördag
Oj då nu känner jag att jag inte helt stelnat till. Har fortfarande kvar min förmåga att göra flera saker samtidigt. Nu sitter jag i soffan och ser på kommissarie Lewis samtidigt som jag stickar och samtidigt som jag gör i ordning bilder för att prata om gamla Olofström för ett äldreboende och nu skriver jag alltså också. Kreativt eller hur??
Projekt mitt liv:
Lönsboda har jag hittat en bild från. Ja inte riktigt Lönsboda egentligen för det är ett besök hos några goda vänner. Jag gillar kortet jättemycket.
Som ni förstår så är det inte för att det är ett perfekt foto. Till höger mammas väninna Frida och till vä mamma. Den springande otydliga lilla människan som säkert springer och skriker "Mamma" är jag. och här kommer poängen. Ove min kära bror som kommer ihåg allt från vår barndom mycket bättre än jag, berättade om ett kort på just Frida och mamma där jag tittade ut genom fönstret. Och jag sa att nä du det är du som sitter i fönstret. Visst är det väl kul med bildbevis att det är HAN som tittar ut.
Och jag tror jag måste ha lite hjälp med att tidsbestämma hur länge vi bodde i Lönsboda. Han vet det. DET är jag säker på. Några år var det nog. Det var trevligt att bo där med hela släkten omkring sej. Men mina föräldrar tyckte nog det var FÖR många så vi drog alltså vidare till Sibbhult.
Nu ska jag fixa, titta på tv, sticka och alltså skriva till brodern.
